Rummet är halvtomt på grejer och jag sitter vid skrivbordet som jag aldrig annars sitter vid eftersom det brukar vara belamrat med tidningar, böcker, skrivböcker, etc.

Det känns märkligt att titta ut på det stilla snöfallet och en hawaii-figur av Barack Obama på fönsterbrädan som syrran gav mig i present för länge sedan. Han spelar på en ukelele som har amerikanska flaggans färger och han ler stort.

Tre gånger har jag sett nya lägenheten nu. Den Nya Kärleken. Det är så det känns. Pirrigt. Nervöst. Första gången var lägenhetsvisningen. Andra gången var när jag och Hugo skrev på kontrakten. Tredje gången var igår, när vi fick gå runt och se var soprummet är, var tvättrummet är samt var man eventuellt kan ställa sin cykel, om det inte är för fullt.

Idag blir fjärde gången. För idag flyttar jag och Hugo in. Det känns helt absurt att det faktiskt nu är den 1 februari: ÄNTLIGEN!