Att göra saker ensam för första gången brukar alltid vara lite smått läskigt. Cyklat? Det har jag såklart gjort förut. Men aldrig på det här sättet, riktigt.

I helgen cyklade jag från Sollentuna in till stan. Med omvägar, senvägar och felvägar tog det hela två timmar.

Trots att jag blev LIVRÄDD för en katt som sprang rakt framför cykeln, att jag cyklade igenom flertals supermörka tunnlar (ibland med läskiga farbröder med ICA-påsar) och att mina ben blev aströtta efter fem minuter SÅ GAV DET ÄNDÅ EN KICK!

Det var ljuvligt ändå! En kvinna i en blomsterbutik vid en kyrkogård gav mig en mugg med vatten och samtalade om hur starkt solen lyste! Jag klarade för första gången av att cykla utan att hålla i styret (BARNDOMSDRÖM!).

Etc etc etc. Dessutom är ju The Vaccines och Oasis i öronen i två timmar inte något man hatar direkt. Fast google maps-rösten är jag jävligt irriterad på nu. Passerade dessutom en AIK-match för att google maps gjorde att jag kom fel. Prick ALLA såg ut som den där asjobbiga killen i högstadiet. Fy fan. Var tvungen att cykla motströms dessa skrikande och fulla människor som stank öl. Poliser och knallar från smällare och rök överallt. Kul.

Nåja! Nu har jag åtminstone en cykel inne i stan att leka med. Älskar att cykla. Har lovat mig själv att cykla till och från jobbet varje gång det är sol. Win! Det har varit det 100 % av gångerna nu så japp, stackars min rumpa och mina ben. Men men. Förstår verkligen alla arga cyklister nu. Bilister som parkerar eller blockerar cykelbanan är största fienden på jorden. Kan inte nog understryka hur jobbigt det är.

Imorgon fyller lillasyster år och jag har köpt två presenter så inatt blir det Sollentuna och lilla taxen! Mysigt!

onsdagseftermiddag, 16:09, gla’ å trött