Lägenheterna i vårt hus är så väldigt nära varandra. Just nu sitter jag och klipper podd och varvar med att lyssna på hiphop medan grannarna bredvid sitter på balkongen, klirrar i porslin och skrockar högljutt. Det låter som att dom är fyra män och en kvinna. Strålande solsken och nu är det bara en av många nya vårdagar som tagit sig till stan. Fy fan vad härligt det är. Säger som min fina vän Anton som jag träffade häromdagen: jag fattar inte hur man pallar vintern när det här kommer fram. Har man ens levat innan detta? Knappt.

Det har hänt så galet mycket den här veckan och jag har inte kunnat processa hälften. Mina värderingar har slängts om fullständigt och saker som tidigare känts extremt viktiga vill jag bara slå ner på nu.

Upp och ned och omkastat. Ska snart ringa bästis Johanna för att prata igenom allt.

Märker hur regressiv jag blir när allt blir omkringkastat. Dricker o’boy, har på mig mammas gamla tröja från polarn & pyret och gråter typ. Gör varken det ena eller det andra när vardagen är stabil.

Och lyssna på hiphop? Det gör jag mest när jag är arg.

världen är knäpp och det är en solstrålande söndag, 26 april 2015 14:09