Ett av mina mål under 2016 är att jag ska köpa min första egna lägenhet. Ju förr desto bättre! Anledningen är att när jag nu har ett heltidsjobb så känns det bättre än någonsin innan att ge sig in i bostadsmarknaden.

Jag har levt på fyra platser hittills.

1-4 år bodde jag i Rotebro, villa. Minns, av väldigt självklara anledningar, inte särskilt mycket från den perioden.
4 – 21 år bodde jag i Sollentuna, villa. Med familj. Väldigt härligt läge och ÄLSKAR min familj men långt från stan och well: vill inte bo kvar i Sollentuna.
21 år bodde jag fyra månader i Hornsberg, tvåa på 47 kvm. Med Hugo. Nära till vatten, stor mataffär och kul med en roomie.
22 år dvs nu, bor jag i Gamla Stan, etta på 22 kvm. Ensam. För första gången: ensam. Väldigt centralt, nära till jobb, när till att hänga med kompisar när man vill, men tråkigt att bo ensam, äta ensam, verka ensam. Men TRIVS ändå riktigt suveränt bra när jag väl är i lägenheten. Det är mest tanken på ensamhet som är jobbig.

När jag nu ska köpa egen lägenhet så känns det viktigt att det blir rätt. Jag är bombsäker på att jag fortfarande inte har testat alla alternativ som finns och det kommer inte hinnas med innan jag ska köpa eget. Jag får gå på det jag har istället.

Det känns svinsvårt.

Min plan just nu är att köpa en tvåa (eller 1,5 rum) någonstans innanför tullarna. Och att ha en rumskompis ibland och ibland inte. Att det får gå i perioder.

Men alltså; vill jag verkligen det, då? Tänk om rumskompisen är svinjobbig? Jag måste i så fall ha någon KOMPIS som bor med mig och just nu verkar alla redan ha ett boende.

Gah.

20150112