Det blev inte simning igår. Det blev slappa i soffan med jordnötter och choklad istället. Var så trött pga fysisk och känslomässig stress typ. Känner att jag unnar mig det här nu.

Missförstå mig rätt – jag mår typ hur bra som helst just nu. Visst, den grejen kan ju vända ganska snabbt, men det känns som att jag är väldigt långt borta (VÄLDIGT långt borta) från att gå ner i något slags hål nu.

Visst är det så att när man vaknar så har man fyra sekunder av ljuvlig ångestfrihet innan maskineriet kickar igång, som Alex Schulman skriver i boken TID. Så är det ju. Fyra sekunder, PRECIS när man vaknat, då man inte vet var man är, vem man är, eller någonting alls. De där fyra sekunderna är otroliga.

När jag vaknar varje morgon nu för tiden, kanske senaste två veckorna (framförallt under helgerna kanske) så förvandlas de där sekunderna till MINUTER eller i bästa fall TIMMAR.

Det behöver inte ens vara helg faktiskt. Jag kan till och med vakna på vardagar och känna de där fyra sekunderna rinna av mig och känna ”fan också, nu kickar dagen igång, vad är det jag har ångest över?” och plötsligt nås av insikten ”ingenting alls, allt är just nu väldigt, väldigt, väldigt bra”. DEN KÄNSLAN!!! Kan man få hålla i den för evigt, eller?

Vi får väl se.

Men det är mycket som löser sig nu och ångest och övriga trista tankar ligger väldigt långt bort nu.

Hahahahahaha. Asså. Förväntar mig inte att det alltid ska vara såhär. Jag fattar att min D-vitaminnivå ligger ovanligt högt den här sensommaren och sure, jag är optimistisk till väldigt stor del, men bara jag HÖR ordet november så KRYPER ju mörkertankarna över mig. Fy fan.

Aja. Kul att man mår bra än så länge i alla fall, trots att augusti varit typ mörkare och regnigare och tristare än nånsin!

20160818