Att gå igenom ett tåg vid den här tiden på året är så… Fantastiskt! Det är som att gå igenom flera liv.

Klockan är ett på dagen och när jag är på väg mot tåget så är det solsken, fest och musik runt mig. De som i år tar studenten är mer högljudda än vi var, för tre år sedan. Men det kanske är så alla föredetting-studenter känner?

Studentflak passerar och jag känner mig obekväm men glad för deras skull.

Väl på tåget sitter dom där. Dom som studenterna i slutet av dagen kommer att möta. Dom är uppklädda, många håller i blommor och nallar med gulblå band och det är människor i alla åldrar. Stolta föräldrar, små femåriga pojkar i kostym och tanter iklädda sommarklänning.

Jag ska längst fram i tåget och påbörjar den gående resan längst bak. Jag passerar familj efter familj som exalterat pratar med varandra. Det är så mycket parfym på det här tåget och det är så många olika dofter. Alla vill vara extra fina och somriga på just den här viktiga dagen.

Den 5 juni kl. 13:00 var det exakt tre år sedan som jag sprang ut från skollokalerna för att aldrig mer behöva återvända. Idag är det min lillasysters tur. Och det drar ihop sig. Familjen kommer närmre. Släkten tar sig hit från olika delar av Sverige. Kungälv, Vänersborg, Säffle. Dom tar ledigt från jobb och skola för att kunna fira den här dagen.

Den här dagen som i en ung persons liv är den viktigaste dagen dittills.