Så, gårdagskvällen spenderades i ensamhet och jag bestämde mig för att lägga två ensamkvällar i rad och åka till Värmland på fredag morgon istället. Den här kvällen kommer därför också att spenderas ensam, men andra ord.

Jag har på riktigt något slags fobi för ensamheten. Inte rädsla för mörker, inte rädsla för att någon inbrottstjuv ska komma, ingen rädsla för att något ska HÄNDA… Mer att jag vet med säkerhet att det är när jag är ensam som ångesten i kroppen smyger sig på och har mycket lättare att sätta klorna i mig. Tystnaden och bristen på sällskap gör det med mig.

Tack och lov hände det inte igår i alla fall. Jag spenderade kvällen åt att göra *viktiga sysslor*, äta den godaste subway-mackan någonsin (avokado och rödlök är det bästa som finns i mitt LIV), kolla på periscope-videos och kolla på Orange is the new black.

Eftersom jag vet att det där kommer att repriseras ikväll så är jag väl inte superrorolig direkt. Det känns helt okej.

Idag ska jag även ha ett spännande möte på eftermiddagen som tar upp tankeverksamheten från all min vakna tid. JIKEZ VAD SPÄNNANDE! Mitt bästa sätt att slippa nervositet över sådant här är att tänka på tiden dock. Det kommer att bli ett möte på max en timme. Och att tänka på när det är slut. Skönt.

Sen ska jag kanske förbi Jozz om hon jobbar och köpa kaffe. Och sen hem till en kollega som heter Anastasia för att kolla på hennes lägenhet för att eventuellt hyra den.

SEN blir det ensamtid hemma. Bwah. Aja. Det är ju bara en natt.

2015-07-16