Kommer ni ihåg när jag var på Guldbaggegalan i vintras? Väldigt härligt! Träffade Aleksa Lundberg och hängde med henne. Gick runt och hälsade på någon jämställdhetsminister och rapporterade för Ekot på Sveriges Radio mellan minglet. Skrev bland annat att Wikingsson tuggade tuggummi på röda mattan. Det är viktigt att FÅ FRAM det, tycker jag.

Sitter här och tänker tillbaka på den där dagen för ungefär ett år sedan då jag och två härliga Mix Megapol-profiler drack champagne i Jan Guillous lägenhet. Riktigt härlig eftermiddag. Han hade en stor, stor tavla på sig själv i lägenheten. Det tyckte jag var festligt.

För första gången var jag supersugen på att köpa dyra skor innan dom ens hamnat i butik. Ja, jag snackar så klart om The Mia från Blankens (<— poddprofil!).

Jag åkte till Farsta på utflykt med min lillasyster för att köpa dom. 2500 kr ca. Men dom är sådär otroligt sköna och jag får alltid beröm för dom när jag har på mig dom. Förutom när Hugo hänger med, då säger han ”work” för varje steg jag tar. ”Work, work, work, work, work”. Som att jag går på catwalk.

Men det är också bra. Älsklingsskor.

Vi står tillsammans i liften uppåt. Vad som pågår i mitt huvud kan jag inte minnas såhär i efterhand, men tydligen måste mitt känsloliv varit tillräckligt starkt att de där korta minuterna ska bli ihågkomna utan att någon annan kan ha berättat det för mig. Det var ju bara du och jag där.

Under korta perioder i den där åldern var jag kär i dig. Jag blev kär i dig så fort vi träffades, vilket kanske var 4-5 gånger per år. Det var en liten men intensiv förälskelse som jag aldrig vågade uttala.

Det är stilla runtom oss och jag tittar bort från dig för att jag är blyg. För att jag inte vågar prata.

Du börjar prata. Du undrar om du kan få vara min bästa kompis.

Vi är kanske max 10 år gamla och jag funderar länge. ”Men jag har redan en bästa kompis. Det är Amanda.”

Frustrerat säger du ”okej, men kan inte jag få vara din bästa killkompis, då?”

”Okej.”

Och jag minns det där så tydligt. För att det kändes som att du verkligen hade tagit mod till dig för att säga dom där orden. Som jag till en början bara avskedade. Varför gjorde jag det?! Med tanke på mina små förälskelser måste jag rimligtvis ha blivit överlycklig.

you make the past your past