En ”paus” i semestern några dagar nu när jag hänger med Sveriges Radio (min närmsta kollega Helena och min närmsta chef Johanna) för att dra på en podcastkonferens i Dallas, Texas. Nu slappar vi på varsitt hotellrum. Kan vara det bästa jag vet, att göra det. Att sitta framför en usel film som någon helt random amerikansk tvkanal visar medan man äter amerikanskt ljuvligt skräpgodis.

Är ändå inte så frossande som jag tänkt mig nu. Är nog inte det när jag har mens, kanske. Blir så känslig då. Ont i huvudet och ont i magen men efter deras painkillers som jag köpte i hotellets giftshop så är jag helt återställd. DAMN, vad gött det var att ta en sådan. Tror att fyra tabletter kostade mig typ hundra spänn, men det kan det ju få vara värt. Mot både huvudvärk och mensvärk sa den gulliga tanten på typ 60 bast som kallade mig ”dear” konsekvent och gjorde att jag egentligen bara ville krama henne och hulkgråta för att hon var en sån fin människa.

Typ så! Härligt det är med mens ändå, va. Att jag ens kan skriva så fritt om det nu beror väl mest på att jag fått ett korr på Clara Henrys härliga mensbok som kommer i september. MYCKET bra bok för yngre tonåringar som inte hunnit vänja sig med sin mens. Hon skriver så himla bra om det. Heja Clara Henry!!!

Och heja mig som får ta del av detta! Fantastiskt. Är så excited!!!

Nu är det inte ens ett dygn kvar tills jag beger mig till det stora landet i väst. Därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats att berätta om Frankrike-resan i STORA, STORA drag eftersom jag nu strax hunnit spenderat mina fyra ljuvliga dagar här.

Det började givetvis med ett flygplan. Över de stora, franska bergen där vi skulle komma att spendera göttigt mycket tid.

Sen kom vi fram. Åt god mat. Gud vad god mat vi har ätit. Jösses. Varenda dag. Deras chevre är ENORMT fantastisk. Vill äta det varje dag här. Och ja, så har vi hängt en del vid vårt fantastiska hus, närliggande lilla by och närliggande små städer med söta gränder och fina cafén.

Och igår hängde ”vi barn” i St Tropez. Drack drinkar, rökte cigg (inte så mycket, pappa, lovar!!!) och gjorde upp planer för hur vi skulle kunna hänga på båten ”Lazy” som hade 5 olika wi-fi för crew, owner, officer, etc etc. Herregud.

Dagen till ära ska spenderas i Aix en Provence där vi var i höstas/vintras eller hur det var. Sen drar jag härifrån natten till morgondagen: klockan 03:45 tror jag minsann att bilen kommer att dra iväg. Trevligt. Yay. Woho. Sen väntar typ en miljard timmars flight. Hurra.

2015-07-29

Japp, som lovat tidigare så fortsätter vi med sko-ögongodiset här.

förpublicerat juli 2015

Mamma har glömt internetdelning på så därför kilar jag till närmsta dator och skriver ett blogginlägg.

Idag är vår sista dag här och det känns som att jag varit här SUUUPERLÄNGE trots att det varit typ en vecka bara? Bästa dagen var igår då vi åkte dressin och kanot i fem och en halv timme för att komma hem till en middag med mor & far och mormor & morfar. Mysigt!

Imorgon åker vi hem till Stockholm igen. Familjen mår lite halvdåligt för att semestern snart är slut (3 aug) men för mig har den BARA börjat! Jag har tom 17 augusti kvar att leva livet lite extra. Fy fan vad gött det ska bli. 4 dagar i Frankrike, 5 dagar i Texas och 11 dagar i Los Angeles väntar. Vi får se hur mycket jag klarar av att blogga under den tiden, men lite BORDE jag ju hinna med.

2015-07-23

Eftersom jag är tokig i alla dessa skor så fortsätter vi hela sommaren. Sorry for det. Eller var så god. Vet inte riktigt? Men alltså. Dom är ju så fina.

förpublicerat juli 2015

Så, gårdagskvällen spenderades i ensamhet och jag bestämde mig för att lägga två ensamkvällar i rad och åka till Värmland på fredag morgon istället. Den här kvällen kommer därför också att spenderas ensam, men andra ord.

Jag har på riktigt något slags fobi för ensamheten. Inte rädsla för mörker, inte rädsla för att någon inbrottstjuv ska komma, ingen rädsla för att något ska HÄNDA… Mer att jag vet med säkerhet att det är när jag är ensam som ångesten i kroppen smyger sig på och har mycket lättare att sätta klorna i mig. Tystnaden och bristen på sällskap gör det med mig.

Tack och lov hände det inte igår i alla fall. Jag spenderade kvällen åt att göra *viktiga sysslor*, äta den godaste subway-mackan någonsin (avokado och rödlök är det bästa som finns i mitt LIV), kolla på periscope-videos och kolla på Orange is the new black.

Eftersom jag vet att det där kommer att repriseras ikväll så är jag väl inte superrorolig direkt. Det känns helt okej.

Idag ska jag även ha ett spännande möte på eftermiddagen som tar upp tankeverksamheten från all min vakna tid. JIKEZ VAD SPÄNNANDE! Mitt bästa sätt att slippa nervositet över sådant här är att tänka på tiden dock. Det kommer att bli ett möte på max en timme. Och att tänka på när det är slut. Skönt.

Sen ska jag kanske förbi Jozz om hon jobbar och köpa kaffe. Och sen hem till en kollega som heter Anastasia för att kolla på hennes lägenhet för att eventuellt hyra den.

SEN blir det ensamtid hemma. Bwah. Aja. Det är ju bara en natt.

2015-07-16

Till slut blev det Yuc! Mexican som förärades med att förgylla vår kväll. Det var helt ENORMT gott, så jag är ju inte besviken på hur kvällen blev om vi säger så.

Nu har jag två jobbdagar kvar och sen drar jag iväg till Säffle för att hänga med familjen igen. Har lite kluvna känslor kring det eftersom sommaren i Stockholm är helt fantastisk?! Men Säffle är ändå speciellt alltså. Man kan aldrig gå runt med piratbyxor till knäna och superhåriga ben någon annanstans, liksom. Eller ja, det kan man knappt där heller eftersom syrran tycker att man är äcklig då. För att man har hår. ”Man” = jag. Jahapp.

Aja.

Let’s DO THIS JOBBDAG.

2015-07-15 morgon

Ja, jag kanske har ett blogguppehåll just nu; KANSKE INTE. Men eftersom dessa bloggposter är förinställda så får ni er veckoliga TUESDAY FASHION ändå. Njut då! NJUT!

juni 2015

Det blev inte som jag tänkt mig igår eftersom kissemissen hos Linnea hade blivit magsjuk, stackaren. Istället åkte jag till Johannas nya lägenhet som var superfin! Vi lyssnade på musik, pratade hur mycket som helst om feminism och lagade special-quesadillas. Väldigt gott men jag blev extremt mätt…

Idag är en ny dag! Idag skulle kunna blivit en ångestdag eftersom den började så ofattbart dåligt (på flera sätt) men LÅT OSS DÅ TITTA på vad som står på pappret istället.

– Jobba arslet av mig och vara KING!!!
– Ha ett spännande möte (som jag tidigare varit nervös över men som nu känns rätt peppat?!).
– Äta Tom & Jerry kex för att jag lovade någon random twittrare det.
– Leta upp snygga tyskar på Periscope.
- Få två biobiljetter för att jag tillsammans med två av mina bästisar ska delta i ett projekt.
- Äta picknick med två av mina bästisar innan projektet!
– Käka på restaurang med två av mina bästisar.

Ja, så vi HAR mycket gött i skötet idag trots allt. Det måste jag fan ändå ta hänsyn till.

Nu lyssnar vi på Peaches och går vidare i livet.

2015-07-14
Update: JA, som sagt: det blir inte alltid som man från början tänker sig. Men men!

Allt som oftast tänker jag på skillnaden mellan Stockholm och New York. Kanske händer det framför allt när jag befinner mig nere i tunnelbanan på T-centralen.

Människorna här har samma rörelsemönster som jag och för en person som bott här i hela sitt liv, åkt den här tunnelbanan fem dagar i veckan i över fem år så blir det… Familj. Jag känner inte igen en enda av dom här personerna och dom känner inte igen mig. Jag kan inte alls urskilja om det är samma personer som dagen eller året innan. Eller om det är helt nya turister, kanske turister som besöker Stockholm för allra första gången?

Men jag tänker mig ändå att den extremt lugna atmosfären, känslan av det familjära och det liknande rörelsemönstret – det där att alla vet hur man ter sig här underjord – det är det som skiljer Sverige från andra platser.

Min kompis Nina var i Säffle häromveckan och sa då att det känns som en låtsasstad. Jag och Hugo – som också var där – bad henne att förklara. Hon beskrev att det känns som att det är ett exakt perfekt antal personer som gör ett exakt perfekt antal olika aktiviteter. Det är exakt lagom antal pensionärer som sitter på en parkbänk om njuter av solen. Det är ett exakt lagom antal ungar som åker skateboard. Det är ett exakt lagom antal föräldrar som badar med sina barn i en närliggande sjö. Ett exakt lagom antal bilar som åker runt och ingen av dom stör trafiken – förutom de få raggarbilar som flinar åt en och har hög musik – och som då pensionärerna på parkbänkarna rynkar på pannan åt – på ett perfekt exakt lagom vis.

Efter att hon sa det där började jag tänka. Ungefär så har jag börjat se på hela Sverige nu. Kanske att det mest är så under sommaren? Här finns det så extremt få störningsmoment i vardagen för oss som bott här under en längre tid. Här finns ju dock även arga alkoholister och knarkare som pratar med sig själva. Men man vänjer sig ju även med det efter ett tag.

Efter en stund är allt det här bara ett låtsasland.