On my mind

Hola people!

Igårkväll kom jag hem från Gotland med pappa. Det var en underbar resa! Bekymmerslöst och hängmattor och raukar. Ungefär så kan man väl summera det hele. Vi var i t.ex Visby, Kräklingbo, Roma, Ljugarn, Fårö, osv.

Tänkte nu räkna upp vad som pågår i mitt huvud just nu för er. Watch it!

– Imorgon börjar jag på Sveriges Radio i deras nya podcastredaktion. Hur exciting är det? SUPER! Jag längtar och kan samtidigt inte riktigt fatta det.
– Bob’s Burger är ett sådant fynd alltså. Världens bästa vuxenanimerade serie! Desto fler gånger jag skriver ”vuxenanimerad”, desto fler gånger inser jag vilket töntigt ord det är.
– På tisdag ska jag på releasefest! Det blir kul!
– På tisdag – onsdag ska jag på SR’s introkurs. Har haft det noga planerade schemat på mejlen sedan månader tillbaka. Älskar inplanerade scheman mer än något annat. Helt utan sarkasm, alltså.
– PÅ TORSDAG ÄR DET RADIODAG + RADIOGALA. Åååååå!!! Så himla roligt.
– Idag är det valdag! Vad röstade ni? Jag röstade rätt!

Yayyyyyyyy. Ska lyssna på Vandaveer’s Crooked Mast när jag går till jobby imorgon tänkte jag. När någon slyngel lär mig hur man spelar gitarr på ett proffsigt sätt ska introt agera min paradtrudelutt.

Hugs and all of that. Hoj!

14 september, 2014, kl. 19.58, TVÅ MINUTER INNAN RÖSTERNA BÖRJAR RÄKNAS och jag måste snart duscha och klippa naglar och sådant därn’t, oj nu lät jag nonchalant men det är jag verkligen inte, är superpirrig inför valresultatet!!! okej hejdå.

Douche of the year

Jösses, vad jag far runt i Sverige nuförtiden. I helgen var jag i Säffle igen för att fira farmor som fyllde 90 år. Det var jag, mamma, pappa och typ 10 tanter och gubbar som var sjuka på ett eller hundra olika sätt. Men det blev ett fint kalas och farmor var först att gå hem för att hon var så trött och hade ont lite varstans.

Idag ska jag till Vällingby för att hälsa på the Triumf family! Jag och Malin ska hålla på med ProTools. Det blir sweet!

OCH OM EN HALV VECKA FYLLER JAG ÅR! Tjoho. Är 20 år några dagar till bara. Känns jobbigt att bli äldre för snart kan jag inte titulera mig som den där underdog/wonderchild-människan längre. Just nu blir folk fortfarande chockade över att jag får jobb på SR/SBS som inte är en praktik. Men snart är den fina eran över.

Minns min första vecka på SBS. Jag satt och snackade med en URTREVLIG programledare på NRJ när en storchef från en kanal satte sig vid vårt lunchbord. Hen var för det mesta tyst och tittade rakt fram medan vi satt och snackade. Efter några minuter började vi prata om vad jag skulle göra på SBS och kanalchefen började inse att jag inte var praktikant. Hen vände sig då mot mig.

Kanalchefen:”Jaha, så du JOBBAR här? Du är inte praktikant?”
Jag:”… Nä.”
Kanalchefen:”Ah. Då kanske jag borde lyssna på dig, då. Jag har som princip att inte lyssna på praktikanter.”

I’d like to nominate the douche of the year, ladies and gents!

3 september, 2014, 12.29

Sollentunalivet är tillbaka

Livet i Sollentuna har etsat sig fast på mig igen. Mitt största problem är att jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag är *back to work* eller fortfarande har semester? Varannan dag har jag jobbmöten och klipper poddar och andra dagar spelar jag bara GTA och kan inte bestämma mig för om jag ska byta om från pyjamasen när klockan är ca 15.00.

IDAG blir det dock ett ombyte. Träffade världens bästa Hugo igår som Ä N T L I G E N är hemma från Cypern efter 6 veckor därborta. Jösses vad jag saknat honom. Vi såg en extremt intensiv film på bio, ”Into the storm”, som väl visserligen var helt okej. Mja. Typ en 2/5 kanske. Och så åt jag en halvgod sallad! Men det viktigate/bästa var ju sällskapet. ALLTSÅ, SAKNADEN! Och idag ska vi ses ihop med Jozz. Vår lilla trio – äntligen samlad igen!!! WOHO!

Vi ska förmodligen käka på Vurma (dom har 5/5-sallader!) och leta presenter till diverse människor, osv. Ikväll ska jag agera taxi för ett 60årskalas och förhoppningsvis hinna se SVT:s nya satsning ”Brevfilmen” som Filip & Fredriks produktionsbolag Mexiko ligger bakom. Härligt!

Och ja. Vad händer mer? Jag är helt svinförälskad i en ölkyl som kan hålla 75 öl kalla i 5 dygn. OCH SOM SAMTIDIGT KAN SPELA UPP TILL 10 TIMMAR MUSIK. Sure, den kostar 5000 kr och är sold out för rätt länge sedan, antagligen… Men jag kan ju inte hjälpa att jag är helt tokkär i den?!

medium

 

Over and out, 23 augusti 2014 kl. 11.24

Kriminalserienatt

Borde man inte bli lite mognare någon gång och sluta vara uppe sent på natten när man har, så att säga, *sommarlov*? Nu har jag börjat med någon dålig vana att stanna uppe och varva kriminalserier med jobb, nattetid. Rätt gött att vara uppe när alla sover när en själv är pigg och rastlös.

Veckan har gått snabbt. Under helgen var det lite släkt här och lillasyrran och kusinen sprang midnattsloppet. Adrenalin-stämningen där var fab’, men jag, pappa och min gudmor satte oss vid en grekisk restaurang och drack öl istället.

Nästa vecka blir härlig! Jobbmöten, aftertwerk (jordens roligaste ord?!) och mors födelsedag!

Nu ska jag se på CASTLE igen. Hej på er.

Latdag

Idag händer det bokstavligen ingenting. Det är rastlöst men nödvändigt. Har haft telefonmöten och ägnat tid till redigering. Men ingen fysisk part av mig har tagit sig utanför dörren idag.

Vad händer annars idag? Avsnitt #2 av Filip & Fredriks podcast är ute! Finally. Jag har längtat hela veckan. Den nya, engelska varianten. Ska lyssna senare idag.

Imorgon kommer lite mostrar och kusiner hit. Syrran och Sofia ska springa midnattsloppet. Resterande folks ska väl – får en förmoda – titta på när Nöjesguidens vimmel-kamera tar kort på C-kändisar som stretchar och ser fokuserade ut.

En önskar ju litegrann att helgen istället kunde bestå av TV6 stora maraton istället. Kl 18.00 den 16/8 kommer resultatet på vad dom ska visa. Simpsons/American Dad/Family Guy. Menmen. Att titta på svettiga Södermalmsbor är väl inte så illa det heller, kanske.

battle2013_6

SNART KOMMER ÄVEN HUGO & JOZZ HEM IGEN!!! Jozz som spenderat några dagar i Polen och Hugo som spenderat SEX VECKOR I FRIKKIN’ CYPERN. Jeez. Saknar de båda.

Nu: broccoligratäng. See you later aligatorz.

Tala är silver, tiga är guld.

Vaknade tidigt imorse och känner nu att jag måste på något sätt förhindra en kommande supermigrän som skulle kunna etsa sig fast på dagen. Druckit två koppar kaffe, men det är ju inte så hjälpligt, tyvärr. Det är bara huvudvärkstabletter som hjälper i det här fallet.

Det har inte blivit så många sommarprat för mig den här sommaren. Men det med Christian Falk var ju mästerligt och sorgligt och det bästa på alla vis. Och nu har jag precis lyssnat klart på Jesper Rönndahls sommarprat som var genialiskt på ett helt annat vis. Sistnämnda är en av mina favoritkomiker och när jag från två håll fått tips om att lyssna på sommarsnacket så gjorde jag det. Han är så sjukt rolig. Älskade det.

Nu tar jag det lugnt. Lyssnar på min *chillmusik*-playlist på spotify. Det har blivit en GREJ för mig nu. Jag har hoppat så mycket i musikstilar dom senaste månaderna så nu vill jag bara gå in i Lou Reeds värld och stanna där ett tag. Allt från emomusik till housemusik till jazz till blues till Bob Dylan.

Idag blir det gokart!

Hemkomst från Paris

Min senaste tid har jag tillåtit Paris att ta ifrån mig.

Direkt efter hemkomsten till Stockholm, i början av augusti, spontanköpte jag biljetter till Paris och fick bo ihop med min lillasyster som hade hyrt en lägenhet där för att plugga intensivkurs i franska.

Det var, som Per Gessle hade sagt det, alla känslorna på en och samma gång. Att resa ensam med min lillasyster gör jag inte om. Vi är, som en av mina bästa vänner Nina brukar säga, litegrann exakt som natt och dag. Om ni tror att ni känner mig: hon är min motsats ungefär precis exakt som man tänker sig att min motsats är.

Så är det bara! På gott och ont, så klart. Och vi njuter till fullo av varandra i små, små, små doser. Vi kan inte få nog av varandra när hon är på andra sidan atlanten. Vi var bästa vänner när hon var på utbytesår i USA. Pratade om allt, pratade i telefon, hördes jämt.

Men att spendera nästan 24 timmar om dygnet gemensamt i en etta. Vem som helst skulle bli tokig av att bo med sin kompletta motsats, skulle man inte?

Nu är jag hemma, iallafall. Paris var ändå väldigt vackert, alltså.

IMG_3180

Sedan jag kom hem har livet känts rätt mycket lättare. INTE för att vara den som är den. Men helvete i satan vad jag saknat Stockholm. ÅH, DET ÄR SÅ HIMLA FINT. I Paris regnade det ständigt. Var grått, gammalt, trist. Stockholm utvecklas. Solen skiner. Människor flackar med blickar på tunnelbanan. DET ÄR LJUVLIGT. Oj, vad jag saknat alla flackande blickar på tunnelbanan. Så FORT man möter någons blick så måste den snabbt som attan bort bort bort. I Paris möter man stränga, blängande blickar och undrar försiktigt om ens väska står i vägen för deras fötter.

”Nej.” säger dom och fortsätter blänga som om man vore dum i huvudet.

Åh, Stockholm. Vill aldrig åka ifrån Stockholm någonsin igen, som det känns nu. I november kommer dom känslorna troligtvis ha övergått i något helt annat. Men skit i DET nu.

I helgen tog jag det lugnt och klippte podcast. Igår hängde jag med Jozz. Idag hängde jag med Nina. Och vi åt en pizza med t.ex musslor, bläckfisk och oliver. Jag har aldrig ätit varken musslor, bläckfisk eller oliver tidigare. 20 år gammal. Nu förstår jag varför. Men! Kul att ha provat.

Vi såg även Petra Medes show idag. En slags provspelning för den. Hon är fantastisk, Petra.

Imorgon ska jag klippa podcast och åka gokart med Julia, Patrik & Agnes. Kommer bli sjukt kul, tippar jag på. Också en grej jag aldrig provat, för övrigt. Gokart. Känns V E R K L I G E N som min grej, though. Ska bli kul att prova på.

Nu är det dags för sömn. Godnatt!

Hallontårta med citroncrème

Jaha. Nu har jag slutligen blivit den där människan som ständigt befinner mig i en spräckligt blå klänning och chockrosa foppatofflor när jag går och handlar på ICA. Vet inte riktigt vad som händer vid förvandlingen och vad det är som triggar det, men det händer banne mig alltid NÅGON gång under sommaren i staden Säffle.

Under dom senaste dagarna har jag framförallt befunnit mig på Karlstad sjukhus för att besöka min mormor. Jag och morfar har åkt dit i hans bil. Jag har kört. Det tar lite mer än en timme dit och, givetvis, samma tid att ta sig hem. Vi har gett henne en iPad (alla människor som ligger på sjukhus borde ha rättigheten till en egen iPad, in my opinion!). Vi har ätit alldeles för mycket tårta och alldeles för mycket wienerbröd. Och morfar har tagit med en gigantiskt stor röd portfölj med 7 stycken pärmar med gamla foton från när mormor och morfar var unga. Vi har tittat väldigt, väldigt mycket i dom fotoalbumen.

Idag kom mormor äntligen hem från sjukhuset och jag föreslog för mamma att vi borde baka en välkomsttårta, så vi tillverkade en hallontårta med citroncrème. Det var ruggigt gott.

Nu är vi kvar hos mormor och morfar och väntar på att tvätten ska bli klar. Efter det ska vi tillbaka till stugan med taxen som får en miljard fästingar per dag, som det känns. Ikväll får vi inget besök (vilket vi annars fått nästan varje kväll) så jag tror att vi kommer att se på en film och äta chips.

Imorgon blir det 31 grader varmt och, förutspår jag, därför en massa badande i sjön. Morgonkvällen ska jag spendera hemma hos mormor och morfar och om bara några dagar kommer det hit kusiner. Kul!

Hej!

Säffletid

Min blogg har varit död i några dagar, men nu är den uppe igen. Skönt.

Jag har varit lite orolig över hur rastlösheten skulle påverka mig när jag försvann in i den här Säffle-dimman som jag befinner mig i just nu. Den brukar påverka mig så lätt och jag förvandlas alldeles för snabbt till en alldeles för mjuk mänska som har chockrosa foppatofflor utan strumpor när jag handlar på ICA och sådär.

Det skulle naturligtvis aldrig hända i en verklig civilisation, men Säffle för mig innebär liksom bara sol och människor som inte bryr sig så mycket. Det är den stad som stod helt stilla när man var liten. Dit man kunde fly i sinnet för att bli lugn.

I Säffle finns det ju liksom ingenting att göra. Alltså, bokstavligt talat, ingenting.

Trots att jag är lite, lite rädd för att bli den där MJUKA människan så älskar jag ändå VILAN. Att man låter hjärnan vara helt tyst. Att man känner att den ligger och laddar där innanför kraniet. Att den bara vill komma igång igen medan jag gör monotona saker som att stirra på solnedgångar sittandes på bryggan utan att tänka, plocka blåbär, blunda och lyssna på vågorna, gå långpromenader med hunden, och så vidare.

IMG_2604