Jag har haft ett vikariat på SBS Radio i några månader som nyligen tog slut. Otippat deppigt, måste jag ändå erkänna. Tyckte ju grymt mycket om det jobbet givetvis, men en slags post-produktions-blues (om man nu kan använda det uttrycket i detta fall) är ju alltid mer påtagligt än man från början tror.

Vem hade kunnat ana att det skulle vara SÅ härligt att ha kollegor och rutiner?! Att gå från att vara frilansare till en arbetsplats-tillvaro där man kommer nära ett GÄNG av härliga mänskor, det är en fin liten resa.

Nu står kalendern relativt tom framöver – förutom att jag fortfarande kommer att jobba nära den fine Kristoffer Triumf. Åh, tryggheten i det. Ska bege mig in i en slags comfort-zone-bubbla och klippa VÄRVET ständigt i en vecka nu, har jag planerat. Tror verkligen på att det kan bromsa tomheten i mig innan semestern kickar igång på riktigt.

Att jobba på SBS Radio har varit magiskt roligt. Så mycket fina personer man jobbar med. Allt är tack vare Robin Israelson, som var den som från början fick mig att börja klippa poddar över huvud taget. Blir kall i kroppen när jag tänker på om han inte funnits där och hjälpt mig i början av podcastklippandet: vem och var hade jag ens varit då? Möjligen haft ett monotont jobb och utan att veta vad jag vill i livet. Och ja, det är väl inte FY SKAM det heller, men där jag befinner mig nu är ju milsvid skillnad, dröm-liv-wise.

Vill rikta ett stort tack till Robin (om han nu läser det här) samt även alla mina andra kollegor på SBS. Det har verkligen varit ljuvligt att få jobba ihop med de människorna.

Nu blir det lite halvt semester i juli. Min ständiga mediabevakning kommer så sakteliga att dyka rakt ner i backen och jag planerar att läsa tidningar som är flera ÅR gamla. ”Året runt” och sådant där. Samt (så småningom) dra iväg till lilla staden ”Säffle” där det inte finns ett jota att göra.

Men innan dess – lite, lite Stockholmstime!

JAG HAR FÅTT EN EGEN HEMSIDA. Det är helt fantastiskt och banne mig på tiden. Litegrann triggar det blogg-människan i mig, som haft ett otroligt segt oregelbundet bloggande det senaste året. Nu KÄNNS det ju som att jag kan hålla mig i skinnet. Men vi får se.

Det är världsbästa Sebastian Marcusson som har hjälpt mig med alltihopa, vilket betytt mer eller mindre att jag sluppit lyfta ett finger. Vilket JOBB han gjort! Ovärderligt och helt otroligt. Tusen, tusen, tusen tack, fina Sebastian.

Det är i ett första inlägg som man också ska förklara vem man är och sådant, va?! Jag heter alltså Lovisa Ohlson och är redigerare/redaktör/producent för diverse podcasts, men framför allt för VÄRVET. Omåttligt stolt och glad över det.

I den här bloggen kommer ni troligtvis mest att få läsa om mig, mitt liv och saker jag tar mig för. Det blir kul!

Hoj!