Vad finns det att säga då?

Jag har en sprillans ny lägenhet. Eller, den är inte sprillans ny i sig, men den är sprillans ny för mig! En månad på pricken ny för att vara exakt. Och SOM jag trivs! Älskar den.

Något annat jag älskar är min sambo Anirudh. Det känns fånigt att ens skriva om det här, på något sätt, eftersom det känns som att vi är *större än så* – vilket kanske är en av anledningarna till att jag inte skriver här längre – livet kom emellan och det gjorde det med kraft.

Men så ser livet ut nu. Jag bor ihop med en kille som jag älskar i en ny lägenhet på trettonde våningen som har utsikt över halva Stockholm. Och PÅ DET är jag dessutom helt ny på nytt jobb i en chefsroll, vilket är kanonkul. Samtidigt som jag har behållit mitt jobb på Sveriges Radio fram tills årsskiftet för att kunna jobba klart som producent för Gradvall.

Så… Ja. Det har hänt, och händer, extremt mycket, hela, friggin, tiden. Men så fort jag får ett andningshål, eller när jag tidiga morgnar ler till att höra ”i love you so much” hundra gånger (min kille pratar bara engelska) så känns det som att mitt liv peakar just nu.

Jag har aldrig känt det på samma sätt förut. Men det är nu, idag, exakt NU, som livet peakar. Och kanske kommer det att göra det ett bra tag till, vi får väl se, hoppas kan man alltid. Men om man ska leva i nuet så är det nu det händer för mig. Det är nu allt händer för mig. Och jag mår väldigt, väldigt bra. För första gången finns det ingenting framåt att längta till, och det är lite skönt. Jag längtar bara efter nuet. Vill befinna mig i nuet hela tiden utan att något annat distraherar. Och det är väldigt, väldigt härligt.

20161128